Tessans liv och tankar...

I eftermiddag har det verkligen varit vår på riktigt. Klarblå himmel och sol. Jag och Angelina var ute en timme efter middagen och det räckte för att trigga igång min vårångest. Tittade mig omkring i trädgården och såg grejer som ska till tippen, utemöbler som ser förjävliga ut, krukor som det ska planteras i, gräsmatta som mest ser ut som en moss-matta. Listan kan göras hur lång som helst på saker som ska göras den närmaste tiden. Högst på önskelistan står en altan och nya utemöbler. Det bara måste det bli i sommar....och en grill.


Sitter och funderar på om jag ska skippa steppen idag som jag hade på träningsprogrammet och ta en långpromenad istället i det härliga vädret. Beror lite på om Stefan kan vakta Angelina. Hon sover inte än heller. Blir nog till att hämta step-brädan skulle jag tro. Känner mig ganska trött just nu så jag behöver pigga upp mig med något.

På jobbet har det inte hänt något kul. Det är typiskt nu när jag skriver blogg och allt. Jag hade tänkt att skriva om alla knäppa händelser som inträffar på cafét och det brukade vara ofta förr, men nu är det hur lugnt som helst. Kanske är det jag som har blivit miljöskadad så jag inte märker konstigheterna eller också har vi haft ovanligt sansade kunder på sista tiden....Jag kan dra en gammal historia istället. Den handlar om en av de otrevligaste kunder jag har haft under mina år på Broms.

Klockan är halv sex en eftermiddag. En man stiger in genom dörren och jag ser direkt på hans ansiktsuttryck att det här inte kommer att bli kul för mig. Ibland känner man det liksom bara på sig.
- Har ni något att äta här? säger mannen, som bye the way är norsk, och tittar sig omkring.
- Ja vi har smörgåsar och bakverk, svarar jag.
Mannen rynkar lite på näsan och ser sig omkring.
- Jag som trodde att jag hade kommit till en träningslokal.
??????? , tänker jag.
Mannen pekar på ett schema för Träningsverken som alltid sitter uppklistrat på ytterdörren.
Jag undrar i mitt stilla sinne över hur träningslokalerna i Norge ser ut.
- Serverar du middag?
- Nej vi har bara lunch till klockan två. Så är det på de flesta ställena här. Vi äter ju oftast mitt på dagen här i Sverige, försöker jag förklara.
Mannen blir spritt språngande vansinnig.
- Jag tycker det är SÅÅÅÅÅÅÅ dåligt att det inte finns någon middagsmat att få tag på här i Årjäng. Och ni vill ha turister och norrmän hit och så har ni inte ens mat!!! Det är sååååå dåligt fy fan!
- Det finns ju faktiskt pizzerior och en utmärkt Kina-restaurang, försöker jag.
Mannen ger mig en blick som kunde mörda och fortsätter sitt utlägg om hur dåligt det är i Sverige.
Efter den lilla fina utskällningen över något som inte jag kan rå på så har jag fått nog.
- Jamen om det är så dåligt i Sverige så får du väl åka till Norge och äta mat då, kontrar jag och försöker låta så oskyldig som jag bara kan. Ville naturligtvis helst be honom fara och flyga.
Mannen blir totalt mörkröd i ansiktet av ilska och börjar hytta i näven åt mig och skriker:
- Det förstår du väl att jag inte kan! Jag kommer ju ifrån Oslo och ska vidare!
- Hur i all världen ska jag kunna veta det? svarar jag ganska spydigt nu. Du kunde ju lika gärna ha kommit från andra hållet.
Mannen börjar backa mot dörren och gestikulerar och skriker om vartannat att detta var minsann det sämsta mottagande han någonsin fått och han skulle aldrig mer komma tillbaka och bla bla bla....
- Nej det hoppas jag verkligen inte att du gör hann jag skrika tillbaka innan dörren slogs igen.
Det tog en hel kväll för mig att lugna ner mig efter den kunden, men han har tack och lov aldrig kommit tillbaka. I alla fall inte när jag har varit där....