Då började jag gråta...

Kollade in OS-sammandraget förut och den stora nyheten var förstås Sanna Kallurs snöpliga fall på första häcken. Tänk er in i hennes situation för en stund....Hon var bäst i världen redan ifjol och van ni stort sett alla lopp och blir bortputtad från en VM-medalj. Sedan sätter hon världsrekordet inomhus på 60 meter men blir sedan skadad.
Börjar kanon på utomhussäsongen för att sedan bli skadad igen resten utav sommaren. Undrar om hon ens trodde själv att hon skulle kunna springa OS de sista veckorna före. Och sen ställer hon upp och springer fortast av alla. Inte undra på att fallet blev så stort....Mellan hopp och förtvivlan mest hela tiden.

Sanna verkar var en så genomgo, trevlig och glad människa så när hon stod där direkt efter loppet med tårarna rullande ner för sina kinder och fick en mikrofon uppkörd i näsan så orkade jag nästan inte se mera...Jag började grina jag också... Det är i sådana stunder man inser att för vissa människor är inte idrott ett spel, en lek, det är deras liv....
Det känns så fruktansvärt orättvist på något sätt...Men jag skulle tro att Sanna kommer igen så fort hon bara kan. Hon bara är sån som aldrig ger upp...

Tyckte dessutom verkligen synd om den kinesiske national- idolen Liu Chang som bestämde sig för att springa 110 meter häck trots att han knappt kunde stå på benen efter att ha fått en fotskada. Han ville inte göra det kinesiska folket besviket men efter en tjuvstart fram till första häcken så insåg även han att det inte skulle gå...Hans tränare bölade som en liten bäbis på presskonferensen efteråt....Vem säger att OS inte är dramatiskt?


Och till sist. Jelena Isinbayeva-vilken idrottskvinna! Kanske den största av alla?! Hon är totalt överlägsen i sin sport men hon klarar att behålla fokus och slå sitt eget världsrekord gång på gång. Det är riktigt stort. Dessutom så blir hon så otroligt glad varje gång hon vinner så man riktigt rycks med i TV-soffan....Undrar hur högt hon kan hoppa? I alla fall 5,15 sa hennes tränare i en intervju häromdagen. Shit asså!

Imorgon hoppas jag  på:

att handbollstjejerna dänger skiten ur norskorna. Den matchen missar jag inte för allt i världen.

att Carro lätt tar sig vidare i längdkvalet

att Usain Bolt slår Michael Johnsons världsrekord på 200 meter

att Stefan Holm vinner sitt andra raka OS-guld och hoppar 2.42 (drömma kan man ju alltid)

Idag slog min blogg ett ordentligt besökar-rekord! Jättekul och tack till alla er som följer bloggen....Detta ska jag fira genom att sova några timmar innan längdkvalet börjar....Natti natti!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback