Mâten igen!
Ja då har vi klarat av första dagen (eller kvällen) på årets stora händelse här i Årjäng. Lika slitsamt som vanligt var det trots att jag bara var där i cirka tre och en halv timme. En stor fördel i år var att man slapp klafsa omkring i lera och frysa ihjäl i blåsten. Perfekt väder!
Har jobbat hela dagen så jag och Angelina gick upp vid halv åtta-tiden. Peter jobbade med ljudet däruppe och Stefan var redan där.
Redo för mâtens-backen med mössa på!
Till min stora glädje så kom min skinnjacka från Haléns redan igår och den kom väl till pass. Passade dessutom helt perfekt!
Att gå på mâten innebär en hel del rutiner som ska genomföras. Först köpa lotter av Silleruds IF. En tradition som jag har genomfört på fredag kväll så länge jag kan minnas. Mestadels för att mamma alltid har brukat stå där och sälja men i år gjorde hon inte det men man ska inte ändra på rutinerna i första hand...Vann dock inget tyvärr...
Sedan ville naturligtvis Lina åka karuseller. Hon börjar bli i lagom ålder för sånt nu. Ifjol var hon lite för liten och rädd. Däremot ville hon att mamma skulle följa med och det blir ju genast väldigt dyrt. 50:- per åktur fast att vi hade ett åkhäfte. Tycker faktiskt att det är väldigt skamligt att ta betalt av föräldrar som måste åka med. Man tycker ju inte att det är så jäkla kul precis....
Träffade på Nicole och med henne gick det bra att åka tyckte Lina...
Sedan tuffade hon till sig och åkte motorcykel alldeles själv!
Marielle var fin i sin nya skinnjacka. Hon ville åka pariserhjul med Lina men det backade lilltjejen ur...Hon tyckte nog att det var lite väl högt...
Sedan fick Lina äta lite "kockorn" (popcorn). En hel strut åt hon upp själv minsann. Sen tog vi en tur till Golfklubbens kålsoppestånd där vi blev gentilt bjudna på både korv och kaffe och cola av en viss stamkund från cafét. Härligt!
När Dökött började spela på dansbanan blev det fart på Angelina. Hon kastade i sig det sista av korven och skulle absolut dit och lyssna. Efter några låtar så fick hon då höra sin favvis "Fis ej" helt live och efter det så ville hon hem.
Mina två slitna gullebarn.
Inte ens Stefan protesterade när vi skulle hem. Vi följde ytterligare en tradition och köpte med oss munkar hem. Gottigott! Ingen av barnen hann knappt äta upp sin innan det såg ut såhär...
Bara två dagar to go...hihi...
Nu ska i alla fall jag kojsa för imorgon blir det en dag utan dess like. Först tiidigt till cafét för att städa. Sedan en ganska stressig dag skulle jag tro och sedan blir det partaj all night long....Hej på Mâten....
PS. Tycker litegrann synd om Peter som står kvar där uppe nu och väntar på att få komma hem och lägga sig...Men å andra sidan var det frivilligt...