Tessans liv och tankar...

Hade precis satt mig ned för att äta efter en lång arbetsdag. Klockan var strax efter åtta på fredagkvällen när samtalet från brorsan kom. Peter svarade ochkom och sa att det var viktigt.
"Pappa har sågat av sig armen i vedkapan", sa Glenn. Kommer inte ihåg vad jag svarade men tusen tankar rusade genom huvudet. När jag lagt på telefonen så blev jag tvärförbannad och skrek en högljudd barnförbjuden ramsa innan jag kastade mig ut till Sellre. Konstigt hur man reagerar när man blir rädd. Jag blev i alla fall arg.

Resan ut till pappa kändes som om den tog tusen år trots att det gick väldigt fort. Hur illa var det? Vad ska man göra? Hur länge hade han legat där utan att kunna ringa? Skulle ambulansen hinna i tid? Försökte leta i minnet efter hur man ska göra i en sådan situation. Vad skulle jag få se och skulle jag palla det?
Blev så oerhört lättad när jag såg att ambulansen redan var där när jag kom plus alla snälla grannar som Glenn hade ringt.

Pappa var vid medvetande och vi fick reda på ganska direkt av sjukvårdarna att armen inte var av. Han kunde röra på alla fingrar utom lillfingret (höger arm), han kunde prata och svara på frågor. Det blev ambulans direkt till Karlstad förstås. Glenn hängde med i ambulansen och jag körde efter i bilen.
Väl där så fick han sy igen såret och röntgas plus att han fick ligga med vetetäcke (han hade bara 35 i kroppstemperatur när han kom in). Till slut fick han komma upp på avdelningen för att få sova över till nästa dag. Jag och Glenn kom hem vid tretiden på natten.

Dagen efter kom rädslan liksom efter och jag mådde illa hela förmiddagen och tankarna kom smygande. Vad hade hänt om han inte hade haft mobiltelefonen med sig? Om han inte hade orkat ringa? Usch och fy!

På lördagen röntgade han revbenen för att se om något var brutet. Det var det inte så han fick flytta till patienthotellet och Glenn åkte dit och gjorde honom sällskap. På söndagen for de vidare till Örebro och idag har han genomfört en operation för att lappa ihop senan till lillfingret igen. Hoppas, hoppas att den blir lyckosam....
Skulle tro att han kommer att ha rejält ont ett tag framöver men det kunde ha varit så mycket värre....