Tessans liv och tankar...

Som alltid den här tiden på året så börjar det att längtas efter den där dagen när man står på första tee och slår ut. Man vill bara att snön ska försvinna bort på rekordtid och att solen ska värma så gräset blir grönt.
Gick in på golf.se för att kolla mitt handicap för det glömmer jag ju bort varenda vinter (eller snarare förtränger). 22,4 har jag tydligen och när jag kollade i statistiken så lyckades jag tydligen att sänka mig lite litegrann ifjol....hmmm...vad jag kommer ihåg så var det väl ingen höjdarsäsong men det brukar det ju aldrig vara när det gäller mig...fattar knappt varför jag tycker att det är så skoj...jag som vill vara bra på allt jag tar mig an...
Tydligen (när jag kollar statistiken) så blir det här min åttonde (!!!) säsong på golfbanan. Det är ju pinsamt att man inte har blivit bättre än detta på alla dessa år! Efter alla dessa rundor...Knäckande!

Jag kan inte sätta fingret på varför golf är så jäkla kul egentligen. Motion och umgänge får man ju även när man håller på med gruppträning. Ändå sätter jag golfen först på listan när jag rangordnar alla hobbys. Tror nog att svaret ligger i utmaningen. Att golf kan vara så jäkla svårt ibland och så lätt ibland. Mest svårt för min del. Det är frustrerande men ändå tjusningen på något sätt.

Nu kan man ju bara hoppas att det blir lite mer spelande i år. Så lite som jag spelade ifjol har jag nog aldrig gjort någon av säsongerna. Lite trist, men så var ju vädret den senare delen av sommaren inte värst bra heller...

Drygt en och en halv månad kvar och sen borde det vara dags!