Snart så börjar skolan...

...och det gör att jag börjar få en knut i magen. Inte för att jag ska börja skolan på något vis men jag blir stressad bara när jag tänker på vad det innebär....

Skickade en förfrågan till friskolan i Signebyn om en eventuell provvecka för Stefan under höstterminen. Vi ville helst att detta skulle ske i samband med skolstarten för att det skulle bli mer naturligt. Får svaret idag att detta inte är möjligt för de har inte fått reda på vilka resurser de har att röra sig med under läsåret med mera med mera....Detta har vi redan fått höra till leda. Jag är så förbannat trött på att allt ska vara så otroligt tungrott och ta sådan tid! Stefan kommer troligen inte hinna byta skola innan det är dags för högstadiet i den här takten. Istället ska man få fyra-fem telefonsamtal i veckan från rektorer och lärare, skickas till kuratorer och psykologer, gå på krismöten, föräldramöten, älta, stånga sig blodig utan att stressas sönder av alltihop. Men det är precis just vad man gör.

Efter varje underbart, fridfullt sommarlov så har vi alltid hoppats att Stefans situation i skolan ska bli bättre. Det har den inte. För varje år blir det bara värre och värre så nu har jag slutat hoppas. Det värsta är att ingen vet vad de ska göra. Görs det någonting alls så blir det ändå inte rätt.

Jag vet vad som väntar. Mönstret är i stort sett det samma hela tiden. Först är det bara jobbigt att få upp ungen i sängen och ens få iväg honom till skolan. Sedan brukar det gå relativt bra den första delen av terminen men ju längre hösten går desto mer nedslagen blir han, bråken kommer tätare och tätare och till sist blir situationen ohållbar någon gång fram mot jul. Varför ska man behöva ha det såhär år efter år?

Vi har velat flytta Stefan till en annan skola i två års tid men han är fortfarande kvar. Det säger en hel del.
Först säger skolan att de absolut inte vill att Stefan ska ska flyttas och att de kan ta tag i problemet och lösa allt. Kan ni inte alls säger vi. Skolan vill att Stefan ska utredas för än det ena än det andra. Vi tar kontakt med BUP i Karlstad och lyckas krångla till oss en tid. Stefan får gå några gånger och beskriva sin situation och sedan får han inte komma tillbaka något mer. Kuratorerna anser att det inte finns någon som helst anledning att utreda Stefan. Hans vredesutbrott kopplar de direkt till den dåliga skolmiljön och den press som han utsätts för dag efter dag. Rektorn sitter själv med i ett utav mötena med kuratorerna tillsammans med Peter och Anna och medger att skolmiljön är kaos och att Stefan inte kan garanteras trygghet där. Då först erkänner han att det vore bäst för Stefan att börja om på nytt i en annan skola. Trodde inte mina öron när Peter kom hem och berättade vad som hade sagts. Fruktansvärt!

Om min knut i magen redan är på gång att knytas så kan ni ju själva gissa hur det känns i en viss 10-årings mage såhär mindre än en vecka före skolstart...Speciellt när han själv önskar att byta skola....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback