Nioårs-jubileum
Igår var det exakt nio år sedan som jag och Peter blev ihop. Det är ju alltid svårt att sätta ett exakt datum, men det var den dagen 21/2 1999 som det kändes som om det var vi. Eftersom denna dag alltid infaller exakt en vecka efter Alla Hjärtans Dag så tycker vi att det känns överambitiöst att fira båda dagarna.
Jag sa en gång till Peter att jag inte var så otroligt noga med att han alltid skulle köpa blommor till mig. Antagligen sa jag det för att vara snäll något tillfälle när han hade glömt...Hur som helst så har han verkligen tagit mig på orden när det gäller inköp av blomsterkvastar...de är lätträknade genom åren....
Jag pikade honom litegrann på Alla Hjärtans Dag och sa att det vore minsann kul om han en ENDA enstaka gång kunde överraska mig med lite blommor (särskilt eftersom jag snart inte har en enda levande växt kvar i huset...)
Så igår kom han hem med jättefina blommor till mig. Föga överraskande kanske men ändock väldigt uppskattat.
Något vidare firande blev det dock inte eftersom Angelina inte hade sovit typ på hela dagen så hon grinade och skrek mest hela dagen. Inte så romantiskt med andra ord. Det blev en enkel middag bestående av ris, mexicanagryta och sallad. Sedan blev det tidigt i säng för båda var jättetrötta. Vi får ta det riktiga firandet nästa år när vårt förhållande fyller tio år.
När jag tänker tillbaka på när vi träffades så känns det som en evighet har passerat. Då var jag nyss fyllda arton, bodde i Karlstad, var ute och festade mycket och var van att göra som jag ville. Det blev en ordentlig omställning att plötsligt ha en styvson som då var drygt ett år bara. Ett hus som skulle skötas och massa andra saker som inte var helt problemfria. Det gick långt ifrån smärtfritt alla gånger men man lärde sig av sina misstag.
Vi har haft många motgångar under åren och vårt förhållande har satts på prov åtskilliga gånger, men det har bara fört oss närmare varandra känns det som. Vi vet att vi klarar det bara vi har varandra. Klyschigt? Javisst, men helt sant. Jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan Peter. Så enkelt är det..
