Sura tant Tessan...

Idag kände jag mig som en riktig grinkärring på jobbet. Jag höll på att fylla de nya kylarna när någon plingar frenetiskt på vår klocka som vi har ute på disken.
Tittar ut och ser två ungar snabbt springa därifrån. Lite småirriterad går jag tillbaka och fortsätter plockandet.
PLING!
Återvänder ut till kassan och den här gången står ungarna kvar.
- Vill ni ha något eller? frågar jag lite ansträngt.
Ungarna svarar inte utan står mest och fnissar och sedan går de ut igen.
SUCK!
Går tillbaka till köket ytterligare en gång och så...
PLING! PLING! PLING!
Nä nu jävlar får det vara bra!
Stegar argt ut och spänner ögonen i busungarna och säger med iskall röst:
- Ska ni ha något nu?
Båda skakar på huvudet.
- Då ringer ni inte en gång till på den där klockan förstått!!! Den ska man bara använda när det verkligen behövs!!! säger jag med min allra hårdaste röst.
Hör själv hur grymt elak och sur jag låter men jag kan inte hejda mig.
Barnen ser dock ganska skamsna ut så budskapet gick nog fram....
Sura tant Tessan har just skällt ut två småglin och känner sig som en bitter gammal kärring. Skäms nästan...men bara nästan....

Kommentarer
Postat av: Inga M

Läser Ditt inlägg och fnissar lite när jag försöker se scenen framför mig.



Det kan ju ha varit så att barnen busade med Dig. Men det kan faktiskt också ha varit så att de trodde att klockan stod där som en leksak för barn att leka med medan man väntar på att någon ska komma. Barn har ju inte alltid vår vuxna logik och inte heller vår erfarenhet av klockor på disk. Därmed inte sagt att barn saknar logik, den är bara lite annorlunda, mer rak liksom. Fast Du kunde nog känna på Dig vilket som gällde i det här fallet.



Tårtan som jag köpte var jättegod förresten! Den är en favorit! Och jag kan äta den!

2008-06-15 @ 12:26:49
URL: http://inga.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback