Trevlig morgon at the Break Café

Efter en sen filmkväll igår och utan frukost i magen så var jag inte värst käck imorse när jag anlände till jobbet. Naturligtvis blev det en rivstart och beställningarna regnade in. Helt OK. Men när det ringer en kund och vill ha tre räksmörgåsar inom tio minuter och dessutom tillägger: "och det ska vara MYCKET räkor på! " Det är då man vill gå hem. Eller bara för att jävlas snåla med räkorna det bästa man kan. Varför gör folk så? Jag skulle aldrig få för mig att be på en restaurang om att få extra mycket av någonting såvida jag inte har lust att betala. För det brukar de inte vilja hos oss i alla fall. De ska helst enkelt bara HA mer räkor än någon annan annan får och tar det som självklart att de ska få det också. Sånt AVSKYR jag....

Nästa irritationsmoment kom en stund senare. En kund pekar på en smörgås (som jag har för övrigt har slitit som ett djur för att hinna göra iordning) och säger: Är den där ny för idag? Jag biter ihop och morrar ett kort: Ja självklart. Vad vill de ha för svar egentligen? Nä den där smörgåsen är så gammal att den snart kryper ut själv. Så har jag sagt ibland när jag är på mitt allra mest förtjusande humör.

Vissa dagar ska man helst inte släppas lös på jobbet. Vissa dagar borde man sitta i en industrilokal med hörlurar på och inte kommunicera med någon. Ibland blir man bara så trött helt enkelt och vill bara be folk att fara och flyga.

För någon månad sedan var ett sådant tillfälle när man inte visste om man skulle skratta eller gråta. Fina fröken X kommer in och ska köpa vackra semlor. Jag trodde hon skämtade först. Men icke. De fick heller inte vara för stora. Hon anade nog mitt ointresse och följde för säkerhets skull med mig längs disken för att spana in vilka semlor jag valde ut.
"Det får inte vara någon grädde på sidan om dem", gnatade hon. "De där är alldeles för stora". Mitt tålamod höll minst sagt på att tryta och det snappade skräcködlan upp. "ja minsann jag har faktiskt STORA" krav. Jag skulle precis öppna munnen och säga att det har vi på vilka kunder som får köpa semlorna också, men B hann före mig. "Du kan få komma in i kylrummet också. Det står det ungefär 300 semlor till som du kan inspektera om du vill", påpekade B glatt. Ridå. Tyst och foglig kund och vi alldeles fulla i skratt....

Så kan det gå till på the Break Café när vi är sådär lite lagom trötta och jävliga....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback