Nu är det slut...

Igår så var det då 7:e juni och det är faktiskt min käre brors födelsedag.
Kom efter mycket bök och stök iväg till honom för att fira litegrann....


Glennsan hade varit duktig och bakat bullar på morgonen och vi kom precis i tid till att Andréa hann att göra färdigt den supergoda gräddtårtan. Vicken tur!


26-åringen i egen hög person med munnen full av bulle....

Det blev ett kort firande för jag skulle ju iväg och spela golftävling. Angelina somnade när vi kom hem så jag fick göra mig iordning ifred tack och lov. Försökte peta i mig lite mat men ´var så nervös att Peter fick ta hälften.

Var ute i god tid så jag kunde slå lite på rangen. Kändes väldigt bra faktiskt. Så vad händer? Jag går ut på banan och
FYRPUTTAR på de första två hålen! Då tänkte jag: jaha det blir en sådan dag igen....
Men sedan satte jag två långputtar på nästkommande hål och det började kännas bättre igen. Var fyra slag efter handicapet efter första varvet men det kändes ändå som om jag skulle kunna ta in.
Men på 11:e hålet började det krångla när jag sköt i bunkern. Klarade dock hålet. På tolfte slarvade jag bort två slag på ett uselt inspel och sedan kom RASET på trettonde....
Missade utslaget helt så bollen rullade bara iväg en kort bit till vänster....
Jaja, tänkte jag....jag slår bara in den på fairway igen tänkte jag....Tänk om jag ändå hade gjort det....
Istället slog jag bollen out två gånger på raken och innan jag hade lyckats få ut bollen på fairway igen så hade jag förbrukat ÅTTA slag! Over and out....liksom...Tolv slag noterades jag för innan jag fick bolljäveln i hålet.

Var förstås helt jävla knäckt men det var bara att plöja på. Spelade väl hyfsat den sista biten men vad hjälpte det? Slutade på 86 netto och kom näst sist! Var stensäker på att jag skulle komma sist men tydligen klarade jag mig den här gången också, men det är en klen tröst.
Det mest knäckande var att typ alla hade spelat jättebra och jag har nog aldrig känt mig så värdelös efter en tävling som då.
Det bästa var att två av mina golfbuddies kom etta och tvåa så jag hade i alla fall något att glädjas över....

Jag lovade mig själv dyrt och heligt i bilen på väg hem att jag ska inte tävla överhuvudtaget igen innan jag har lärt mig att spela ordentligt. Nu har jag verkligen försökt och försökt men det blir aldrig bättre. Jag gör samma skitresultat gång efter gång så nu får det vara bra....jag är trött på att förnedra mig själv.
Nu får det bli att boka en tid med pron och spendera mer tid på rangen i fortsättningen....

Var så besviken och knäckt när jag kom hem att jag till och med glömde att äta mat.....Det ni! Händer inte ofta....

Nu är det bara att ta nya tag. Rangen here I come!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback