Data-analfabet

Den här tiden på året hör till en av de mest utbrotts-säkraste i mitt liv. Ja man kan lägga till de första veckorna i september också. De här perioderna kan jag bli så galen av frustration och ilska att jag nästan går av på mittem. Anledningen är detta:


Högvis med ihoptvinnade kablar...


Modem som snurrar ihop IP-adresser...


...och totalt tre datorer plus en skrivare som alla lever sina egna liv och sällan fungerar samtidigt....

Grejen är att just i dessa tider är jag så fruktansvärt beroende av att allting funkar eftersom jag ska:
1. Skriva ut hundratals affischer, medlemsbrev, medlemskort, klippkort med mera till gymnastikföreningen.
2. Fixa och mixa musikskivor till mina tre gympapass.
3. Lägga in massa info på hemsidan så att den fungerar så bra som möjligt.
Och inget av detta kan jag göra om det inte FUNGERAR!

Igår började det med att jag skulle mixa en skiva till cirkelträningen. Då har jag musiken i en dator, mixningsprogrammet i en och bränningsprogrammet i en tredje. Väääldigt smidigt...NOT! Det tog Peter i alla fall en kvart att få allt att fungera tillfredsställande. Har ingen aning vad han gjorde men jag vet att jag inte skulle fixa det själv i alla fall....Sen när jag väl kom igång så krånglade än det ena än det andra så jag lade ner projektet i halvtid för att fortsätta idag....

Skulle börja med att printa affischerna. I min enfald så trodde jag att det i princip skulle sköta sig själv. Visade sig att skrivarn typ inte ville lyda datorn så ingenting hände. Jag började dra i sladdar och kolla så allt satt i. Stängde av och satte på modem och dylikt. Skulle jag inte ha gjort....Helt plötsligt vaknar skrivaren ut och spottar ut papper. TRIUMF! Tyvärr bara för några sekunder tills jag upptäcker att nu fungerar inte Internet....
Samtal nummer två och tre till Peter som tålmodigt försöker guida sin alltmer förbannade sambo. Ingenting jag gör hjälper.

Då ringer Stefan (som har varit i Töcksfors idag) och säger att det minsann inte kom någon buss som de skulle åka med hem så jag måste hämta honom. Lagomt lockande med en trött Angelina och en bakhjulsdriven, igenisad BMW i blixthalka och 20 minusgrader. Just då i det ögonblicket ville jag bara sparka allt sönder och samman så jag skyndade mig ifrån kontoret....

Sen vände min otur åtminstone en aning. Jag slapp att hämta Stefan för det gjorde en snäll mamma till en av de andra killarna som var med.
Plus att Peter gav mig ytterligare en lösning som kors i taket fungerade. Åtminstone hyfsat. Jag kan inte fortsätta med min skiva men jag kan åtminstone få något gjort så att jag slipper att sitta i sista sekunden med allt i slutet av veckan....Alltid något.

Summa kardemumma: Datorer är jäkligt bra att ha-det vill säga om de fungerar och om man kan med dem....


Peter hittade en termometer som fungerar. Nu fryser jag varenda gång jag tittar på den. Huga va kallt!

Imorgon är jag ledig igen eftersom jag trodde att Peter var ledig ytterligare en vecka och har inte skrivit i dagistider. Har med andra ord ingen barnvakt till Lina. Idag har hon varit hos morsan hela dagen. På torsdag får det bli Glennsan som än en gång får ställa upp.
Skulle behöva åka till Töcksfors jag också någon gång den här veckan och se om det finns några arbetsskor till mig. Mina är helt slut och det känns som om jag snart går direkt på golvet i mina gamla. Blir påfrestande för vaderna och ryggen framför allt.

Var uppe inatt och såg Småkronornas semi mot USA. Fruktansvärt snöpligt. Jag var så säker på att de skulle vinna när de gjorde 2-1 men de hade inte riktigt hjärnorna med sig ut på isen. Typiskt att Jakob Markström som är så bra annars ska släppa in en "Salo" när det betydde som mest. I den här matchen såg man många misstag som man i elitserien brukar kalla "juniormisstag". Helt plötsligt syntes det att dessa killar inte är riktigt färdiga än och det är ju så trist eftersom de spelar en sådan rolig och offensiv hockey, men precis som ifjol så vek de ner sig när det gällde. Domaren var precis som i finalen ifjol en fullkomlig katastrof. Var hittar de alla tomtar som får döma egentligen? Markus Johanssons matchstraff var ju helt otroligt!

Nu blir det snart kudden för nu börjar det kännas att det inte blev många timmars sömn inatt...










Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback