Dagen efter

Japp igår var man ute och svirade i parken och svängde sina lurviga till Larz Kristerz. Fy fasiken va skoj det var...
Härligt väder, mycket folk och bra musik att dansa till. Helt enkelt perfekt!

Jobbade hela dagen och hade hur mycket som helst att göra så jag var väldigt trött redan innan jag gick ut. Förkyld (allergisk?) är jag ju också och det hjälper ju inte till direkt.
Hamnade hos C. och P. på förfest och kom upp till parken strax efter elva tror jag. Det första som möter oss var en kameraman med anledning av Filip och Fredriks besök i parken. Blev snart varse att det vimlade av kameror på det där stället så nu blir det intressant om man hamnar i TV...Skulle gissa att de fick med en hel del överförfriskade personer och dråpliga händelser på de där banden....hmm...


Det var ett bra dag på dansbanan och till och med jag som i princip aldrig dansar på sådana här tillställningar buggade loss mest hela kvällen...Här är en av sångarna i Larz Kristerz...Peter tror jag att han heter....


Stefan Nykvist är en riktig entertainer och kolla minspelet...



Sen var det dags för Filip och Fredrik att äntra scenen. De sjöng två låtar "Image" och "Proud Mary" och herrejesus vicket ös det blev! Fick tyvärr inga bra egna bilder av herrarna så jag har lånat en från Larz Kristerz egna blogg.


Filip och Fredrik förnekar sig aldrig och testade lite stage diving. Under Fredriks arm sticker mitt blonda hår upp (man kan se om man tittar riktigt noga) för där stod jag och höll upp honom i princip själv eftersom typ alla andra plötsligt släppte...


En nöjd Peter. Han fick allt lov att dansa litegrann han också...


Vera partar loss....



När vi kom utanför grindarna så kastade jag av mig mina trånga kalvskinnstövlar och promenerade i bara strumporna hela vägen ner för backen. M.B. försökte få mig att förstå att jag kunde få glas i fötterna. Mitt svar: Att ha glas i fötterna är skönt i jämförelse med de där stövlarna! Så fick det bli och inget glas i fötterna fick jag. Hämtade sandalerna på cafét innan jag vinglade hela vägen hem...

Var inte hemma förrän vid tre efter litte nattamat på cafét. Sen var det att sova i cirka tre och en halv timme och sedan iväg och jobba. Tufft liv. Det här har varit en av de längsta dagarna i mitt liv! Har inte varit dålig på något sätt men så trött att det känns som om jag kunde stå och sova. Men väldigt väldigt kul var det i alla fall! Klart värt det!

Imorgon är det nationaldag och jag funderar på att gå med i tåget om det är fint väder. Tror att Lina skulle gilla det i alla fall....

Nu ska jag däcka på soffan resten av kvällen....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback