Tessans liv och tankar...

Ja igår så var det då dags för Lina att besöka ögonläkaren i Karlstad. Vi fick ju en remiss dit eftersom hon inte riktigt klarade ögontestet på fyraårskontrollen samt att vi har misstänkt att hon skelar lite. Vi har ju tittat extra efter detta ända sedan hon var liten med tanke på att det ligger i släkten. Ju snabbare man tar tag i sådant, desto bättre.

Snälla Glenn lånade ut bil-DVD:n så Lina kunde titta på film hela vägen till Karlstad. Jättebra det där och jag tror att det får bli en sådan i julklapp till Lina.


Jag drack kaffe istället...nuförtiden måste jag alltid ha kaffe med mig när jag ska köra långt. Började med detta bil-kaffedrickande ifjol vinter när jag körde Stefan till Smolmark. Eftersom jag inte gillar hett kaffe särskilt mycket så kan jag dricka nästan hela vägen för det tar lååång tid innan det svalnar av i de där muggarna...


Lite trött...


Hade lovat Lina att hon skulle få välja en leksak om hon skötte sig bra hos doktorn. Visste att det skulle bli lite bråttom efteråt så vi fick ta mutan först...detta kom jag att ångra senare...


Mutan....

När vi kom in till ögondoktorn så var allt lugnt till en början. Lina fick titta på olika grejer och sedan läsa bokstäverna som hon gjorde på fyraårskontrollen. Märktes att hon ser lite sämre på högra ögat för hon ville gärna luta sig fram när hon läste den näst understa raden.
Sen när detta var avklarat så sa doktorn:
- Ja nu ska vi ta droppar i ögat, det har väl mamma talat om.
Å jovisst det hade jag nämnt men det var en helt annan sak när det väl var dags. Lina började genast protestera och doktorn typ hävde sig över henne och snabbt som blixten droppade hon i det högra ögat. Reaktionen lät inte vänta på sig. Lina skrek tills hon blev blå i ansiktet och började fäkta med armar och ben och var totalt vansinnig och jag såg skräcken i ögonen.
Den här ögondoktorn var väl kanske inte den mest pedagogiska jag träffat och hon upprepade hela tiden i ganska med ganska sträng röst: Nu måste jag ta i det andra också annars måste vi göra om alltihop. Det struntade Lina fullständigt i för vid det laget var hon hysterisk. Det slutade med att jag fick tvångshålla hennes händer och huvud medan doktorn fick försöka skvätta lite droppar där hon kom åt.
Sen fick vi sätta oss i väntrummet och hoppas att det hade lyckats. Det tog ett tag innan Lina hade lugnat ned sig kan jag säga.
Mutade henne lite med choklad som jag tursamt nog hade i min väska.
Såg ganska snabbt att det trots allt hade kommit i vätska i båda ögonen för efter en kvart var Linas pupiller hur stora som helst.

Sen var det dags för nästa undersökning. Med den där maskinen som man kollar i när man besöker optikern. När Lina fick se maskinen i det lilla trånga rummet så började hon att backa med en gång och sedan var det kört igen. Helt hysterisk omgång två! Doktorn började bli otålig och det märktes kan jag lova och detta gjorde mig ännu mer stressad. Tusen känslor på en gång. Man tycker jättesynd om Lina, man blir ledsen, stressad, irriterad och handfallen. Försökte lugna Lina och tala om att den där maskinen inte var det minsta farlig. Jag satte mig först och visade att det gick hur bra som helst. Näpp bara skrik. Till slut så fick jag helt enkelt säga till henne att vi antagligen aldrig skulle komma hem om hon inte skärpte till sig. Det tog litegrann i alla fall. Såpass mycket att jag lyckades krångla med henne ner i knät och typ skjuta på hennes huvud in i det där hakstödet. När vi kom så långt så gick det bra sedan när hon fick se att det bara var bilder hon skulle titta på...herrejesus amalia säger jag! Jag var helt svettig efteråt och alla som satt i väntrummet när vi gick ut (knökfullt med föräldrar och barn) tittade med stora ögon på oss när vi gick ut...

Resultatet blev följande: Lina skelar INTE. Väldigt gött besked. Däremot är hon lite närsynt men inte så att hon behöver glasögon. Inte än i alla fall. Vi ska på uppföljningskoll om ett halvår. Tror jag skickar Peter då...eller nej förresten...han skulle inte klara av att se Lina gråta så...det var verkligen HEMSK! Värre än när hon blev rädd i biltvätten och när vi skulle ta passfoto. Hon är helt enkelt rädd för maskiner tror jag...hm...


Efteråt så firade vi på Bergvik med en stooor portion med mos, köttbullar och lingonsylt till Lina...


...och oxfilé och grönpepparsås till mig...Majsen pillade jag bort och melonen fick Lina. Blev verkligen positivt överraskad över hur god maten var oxh dessutom jävligt billig. 149:- betalade jag för allting...


Lite glass till efterrätt blev det också. Se så trött Lina-Flina är efter allt skrikande...

Ja herregud vilken pärs!