Dagens ros....

...går till min kära sambo Peter som har fixat och donat här hemma i flera dagar nu och fått massor med trista saker gjorda. Massor av kärlek till honom.
Häcken är klippt. Tyvärr så innebär det mera insyn i trädgården...


Äntligen! Belysning under trappan och inne i garderoben.

Nystädat tvättstuga med nya trådkorgar och skurhink. Vi behöver verkligen lägga klinkers på golvet också...


Hatthyllan är på plats igen efter att Stefan försökte att leka Tarzan ...

Ännu en hektisk dag på jobbet. Inte lika illa som igår men inte långt ifrån. Man har ju inte tråkigt i alla fall. På eftermiddagen går espresso-maskinen ordentligt varm för då ska alla ha latte och cappucino. Jag övar och övar på min latte art med löv och hjärtan och det blir bättre och bättre i alla fall även om jag hittills har en något anarkistisk stil.

Eftersom Peter har varit så duktig här hemma så kände jag att jag skulle stå för maten idag även om jag var jättetrött när jag kom hem. Det fick bli räkgryta som är både snabbt och jäkligt gott. Hur enkelt som helst. Såhär gör jag:

1. Fräser färska champinjoner, purjolök och röd paprika
2. Häller i 3 dl matlagningsgrädde samt 1/3-dels flaska chilisås (ibland halva flaskan)
3. Saltar, har i svartpeppar, paprikakrydda och klipper ner färsk dill.
4. Låter det puttra ett tag på svag värme
5. Häller i räkorna och värmer dem i grytan någon minut.
KLART! Lika gott till ris som pasta!
Ser ut som spyor men är verkligen gott, jag lovar...

Har precis lagt Angelina som var hysteriskt trött. Hon har inte sovit en blund på hela dagen och bara skrek och grinade åt allt. Tror redan att hon sover....
Jag ska träna inför aerobicpasset imorgon. Det kan verkligen behövas för det är över en månad sedan jag hade det sist. Behöver friska upp minnet och ändra på några saker som jag inte var nöjd med.

Fick höra om den hemska olyckan på Liseberg på nyheterna igår kväll. Usch va läskigt att sitta i en karusell som kantrar! Sånt har jag drömt många mardrömmar om, ändå tänker man inte så mycket på riskerna när man häver sig upp i den ena attraktionen värre än den andra.
Jag och Peter åkte Rainbow på Liseberg för cirka en månad sedan, inte för att den är så kul egentligen men den är lite nostalgi, och vi kände oss ganska skraja då.
" Det knakar ju överallt i den här grejen", kommenterade Peter lite oroat. Det kunde man lugnt säga att det gjorde så det ska bli intressant att se vad utredningen visar.
Vi åkte också den megastora "gungan" som var nyhet för två år sedan. Kommer inte ihåg vad den heter men satans läskig var den i alla fall. Jag åker i stort sett vad som helst , men jag är ganska höjdrädd. I den här karusellen hade du bara en bygel över benen och ingenting annat att hålla dig i. Samtidigt så gungande den så högt att du i princip sitter med näsan pekandes rätt mot marken. Jag tittade en liten stund och hann tänka: "Släpper bygeln nu så är det tack å gonatt!" Sen blundade jag resten av åkturen....

Har fortfarande inte kommit på något namn till katten....Förslag någon?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback