Tessans liv och tankar...

Efter en hemsk natt när jag har vaknat ungefär tjugo gånger och i panik försökt att svälja så bestämde jag mig för att ringa upp sjukhuset igen. Samtalet lät så ungefär såhär.
- Hej jag heter Terése Andersson och jag var inne för två dagar sedan för min hals men då visade halsprovet ingenting. Nu är jag värre än någonsin så det måste var något fel.
- Ja du förstår att vi behandlar bara typ B-streptokocker och syns det inget på halsprovet så är det inget vi kan göra, svarar sjuksköterskan.
Jag uppbådar all min kraft och väser irriterat tillbaka:
- Då tycker jag att det är konstigt att jag har fått penicillin som har hjälpt alldeles utmärkt i stort sett varje gång trots att inte halsprovet visat något. Kan du förklara det för mig?
Det kunde hon inte så hon börjar börjar svamla om C-typ och sådana saker...
-C-typen kan det också vara men då ska man vara väldigt tjock i halsen, mässar sjuksköterskan.
?????????
Jag blir urförbannad.
- Vad tycker du det låter som jag är? Jag får knappt plats med gomseglet mellan halsmandlarna och jag kan varken äta eller dricka utan att ta en värktablett först!
- Jaha du har svårt att svälja jaaa...
- MYCKET svårt att svälja ja. Dessutom har jag 38 graders feber.
- Ja du får väl komma in 10.20 så får doktorn titta på dig. Det kan vara körtelfeber också men det syns bara på ett blodprov.
Varför gjorde ni då inte det förra gången? tänker jag men orkar inte prata mer.

Jag går och lägger mig en stund och orkar släpa mig till sjukhuset i tid. Till min stora lycka får jag inte samma idiotläkare som sist i alla fall.
- Du är lite förkyld? frågar läkaren.
Föröker svara men det går inte. Det kommer inte fram ett ljud. Harklar mig lite och lyckas pressa fram ett svagt:
- Det kan man nog säga ja.
Han tittar lite förvånat på mig och ber mig öppna munnen. Han tittar i högst tre sekunder och säger:
- Ojojojoj, det var inte värst komplicerat. Du har halsfluss.
- Vet jag väl,säger jag och flinar.
Han kollar även lungor ordentligt samt öronen och ser ut som om han vill ge mig en kram. Tycker väl jag ser ganska lidande ut antagligen. Han skriver ut stor dos av Kåvepenin och frågar även om jag behöver hostmedicin. Sen säger han till mig att jag behöver ordentligt med vila. Jag tackar honom så gott jag kan och kämpar mig upp till Apoteket för att hämta mina mediciner.En kraftansträngning som heter duga.

Resten av dagen har jag sovit, svettats, sovit och svettats. Kom inte upp ur sängen förrän halv fem. Svettas fortfarande som en gris men orkar i alla fall vara uppe litegrann. Fick i mig en smörgås och en isglass också. Penicillintabletterna är dock så stora att det är på gränsen att de slinker ner. Jag får kämpa en stund med dem.

Nu ska jag bara ta det lugnt resten av kvällen också och hoppas att jag kan hålla mig vaken ikväll när Sverige ska slå Canada i VM. Det tror jag egentligen inte själv på men drömma går ju.

Till sist: Kul att Per Gillberg kommenterade mitt inlägg från igår och att han läser min blogg. Heja Per!

Önskar: Att bli frisk
Dagens tack: Till läkaren Daniel
Börjar bli: Väldigt hungrig för första gången på över en vecka