Dop-sång

Nu när jag ändå sitter här helt allena en lördagskväll så kan jag väl ändå blogga lite. Var ett tag sedan sist. Börjar med i torsdagens dop där jag skulle sjunga offentligt för första gången på evigheter....


Ni har sett det förut. Lina somnar i bilen på väg mot dopet. Välbehövligt dessutom....


Inte undra på att Angelina pekar på min näsa och säger: Mamma röd där! Ser inte klok ut ju!


Sähär fin utsikt har man från baksidan av Silleruds kyrka. Ljuvligt....

Måste erkänna att jag började kallsvettas av nervositet när jag anlände til kyrkan men efter att ha dragit igenom sången ett par gånger med kantorn så kändes det ändå OK. Det är så himla lätt att sjunga i kyrkan. Ingen mikrofon behövs och tonerna bara flyter ut av sig självt och man känner sig helt lugn. Bättre ställe finns det inte att sjunga på....
När dopet började hade jag inte tid att vara nervös för då fick jag holla koll på Angelina istället. Hade förberett mig med att ta med både clementiner och RisiFrutti. Hon hade clementin-fläckar över hela den vita koftan efteråt men skit the same. Som tur var hade de också en korg med leksaker som hon och Linnéa kunde samsas om. Otroligt nog.
Sången kändes i vilket fall som helst väldigt bra. Det va oerhört roligt att sjunga inför folk igen och jag undrade lite stilla varför jag inte gör det oftare egentligen?


Linnéa utanför kyrkan i finfin mössa...


Sebban i kostym


Hela dopföljet. Från vänster: gudmor Veronica, pappa Nichlas, mamma Kristin, i mitten Meya och längst till vänster gudfar Christer


Efteråt blev det mat och tårta i sockenstugan. Känns som om man är på kalas minst en gång i veckan nuförtiden. Definitivt inte bra för figuren...Här lyssnar Glenn och Andréa uppmärksamt när Christer pratar....


Angelina fick till slut komma ut till den roliga gungan....

När vi kom hem senare på kvällen var det bara att byta om och fortsätta till....


...Glenn som hade förfest inför parken...vi skulle inte dit men det var trevligt att ta en öl i goda vänners lag....


Lina roade sig med att ta kort på sig själv...


Lennart försökte av någon anledning att strypa sig själv...


Andréa-lika snygg och glad som alltid...

Vid elvatiden drog vi oss hemåt och det var tjock med bilar nere i Årjäng. Hörde att det hade varit rejält med folk i parken, vilket är jäkligt kul när det väl anordnas något. Nästa gång får vi väl fixa barnvakt antar jag....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback