Tessans liv och tankar...

Jag måste nog helt sonika skaffa mig en gammal hederlig väckarklocka som ringer så de väcker döda för jag har gjort det igen...försovit mig alltså...Femte morgonen på raken. Måste vara något slags rekord för min del...
Imorse vaknade jag av att katten skrek och jag vinglade upp för att släppa ut den. Peter var redan uppe och tittade på mig där jag stod och slet med att få upp ögonen och kämpade för att hålla balansen halvnaken och med håret på ända....
- Nu vet jag hur en neandertalare såg ut, konstaterade han och skrattade rått.
Jag skrattade inte när jag till slut kunde fokusera blicken och såg att klockan var sju. Gaaahh...BRÅTTOM!
Jag hör ju mitt alarm men jag stänger ju tydligen av det hela tiden. Hjälper inte att lägga telefonen längre bort heller för jag bara går upp, stänger av den och går och lägger mig igen. Vill ha en sådan där som skallrar skithögt tror jag...

Är lite sur just nu för jag var tvungen att avboka min klipptid imorgon som jag blev så glad över att få. Peter ska ju jobba i alla fall och jag lyckades inte få tag på barnvakt. Nåja inte hela världen men jag ser verkligen förjävlig ut i håret för tillfället...
Just nu lunchar jag på jobbet och det finns att göra, särskilt på smörgåstårtsfronten...Sen i eftermiddag ska jag hämta ut julklapparna som har kommit efter min näthandel och förhoppningsvis hinna slå in några...
Apropå näthandel så ringde det en tjej igår kväll ifrån Toyland.se där jag beställde leksaker i förrgår. Hon informerade om att en grej jag hade beställt var slut men jag kunde bara ringa idag fram till klockan halv tre om jag ville ha något annat. Bra service tycker jag för oftast när man handlar på nätet och någonting är slut i lagret så upptäcker man detta först när man får grejerna. Nu har jag i alla fall fixat detta. All heder till Toyland och Linda som jobbar där!

Nu börjar nedräkningen mot julafton och det mesta börjar ordna upp sig. Tack vare internetshoppande de senaste dagarna så har jag nu bara två klappar kvar att inhandla. En gran måste vi ju också ha såklart och det hoppas jag att Peter ska få tag på imorgon. Jag är nämligen jävligt kräsen när det gäller just med granen (ja med vissa andra saker också) och detta beror mest på att jag inte gärna kastar ut den före tjugondedag Knut så det måste vara en bra och fin gran som barrar minimalt och som man inte behöver snurra femtusen varv utan att hitta en enda snygg vinkel på. Därför har vi följt morsans exempel och köpt silvergran de senaste två åren. Värt varenda öre. Barrar nästan ingenting fastän ungar och katter gör sitt bästa för att demolera den och är nästan lika fin när man kastar ut den.

Granen som den såg ut för två år sedan innan vi klädde den.....

Igår så jobbade jag hela dagen i princip och Peter han fick städa här hemma. Oj va gött det var att komma hem och det mesta var ordnat och klart! Visst finns det en del kvar att göra men det hinner jag ta senare under veckan....Sen fick jag väääldigt god mat också senare på kvällen. Ordning på min göbbe (ibland i alla fall)...

Tog lite julbilder som jag ska dela med mig utav...


Bokstäver i sovrummet...


Den ursnygga glögg-kannan som jag fick i lördags av alla ifrån Ottebol....Gjorde sig bra på vår bänk...


Mina slappartomtar i köksfönstret...


Mera bokstäver uppe på TV-möbeln...


Fönstertomtar...




Värmeljus ska det vara...helst överallt...




Snart ska julestrumporna fyllas...

Skeppet Endurance fastfruset i isen...

Jag läste den här boken för något år sedan och blev oerhört fascinerad av Shackletons förmåga att leda och hålla ihop denna grupp genom alla svårigheter som de måste genomgå på den långa vägen hem. Is, kyla, svält...rubbet. För att få 28 olika individer att inte ge upp eller att bli galna under dessa extrema förhållande så måste han ha haft otroligt genuina ledaregenskaper och tålamod. Alla i besättningen kom hem levande (en del dock utan tår) och bara det är en otrolig bedrift efter två år på Sydpolen.

Filmen var verkligen jättebra med Kenneth Branagh i huvudrollen och beskrev det mesta av händelserna (därför var filmen lååång). I princip alla besättningsmän skrev dagbok och dessa bad Shackleton dem att ta med på färden (han var övertygad om att de skulle överleva och ville ha dokumentation) så jag antar att det som är med i filmen är i stort sett som det gick till i verkligheten. Även några filmer och ett urval bilder som togs av fotografen Frank Hurley räddades från skeppet innan det sjönk och dessa går att söka efter på nätet. Verkligt fina bilder.

Tycker absolut att man ska se den här filmen eller åtminstone läsa boken för det är en oerhört inspirerande historia om vilken förmåga människan besitter om man verkligen tror på något, om man håller ihop och om man har hoppet kvar...

Idag fyller min kära svägerska 40 år. Firade gjorde vi ju rejält förra helgen men jag hoppas att du får en riktigt bra dag! Hipp hipp hurra!!!!

Här kommer lite bilder som jag lovade...hehe...

LCHF-pizza som jag gjorde för ett tag sedan och nu blev jag sugen igen. Den är så jävla go! Mycket godare än vanlig pizza....receptet tror jag ligger under kategorin "LCHF-recept"...


Nu är han officellt norsk...Peter visar upp sin nya urtjusiga arbetsmössa..."Tuppkammen" längst upp är bara för go...Skrattade rått i flera minuter...


Fiiiin....


Fiiinare...


Lina i fredags morse. Finklädd till Nobelmiddagen på dagis. Slutade med att hon spydde ner hela tjottaballongen på eftermiddagen...


Jag och Lotta sjunger på festen...Proud Mary skulle jag gissa på...


Jävlar vad jag tar i!!!


Suddig bild på Mikael och Linnéa som dansar...


Finalisterna i vår lilla frågetävling. Jonas och Peter vann till sist!


Lotta överraskar mig genom att komma upprusande på scenen och stämma in i "Vill ha dej"...Kvällens chock...

Det var allt för idag...Gonatt! Bara 10 dagar kvar till julafton...

Var lite orolig för att dräkten inte skulle passa. Eftersom de är ute och det var över tio minusgrader redan innan så måste man ju pulsa på ganska så mycket under. Det gick dock bra med lite lager på lager...


Lina sjöng luciasången (ja nästan alla sånger) för full hals så det var riktigt roligt att se. Enda nackdelen med att flytta lucia ifrån morgonen till eftermiddagen är att det inte är mörkt...


Försökte få med hela tåget på bild men det stod alldeles för mycket folk framför...


Lina kikar fram i bakgrunden...


Yes i did it!!


Sen blev det naturligtvis lussefika inne på dagis med pepparkaka och lussebulle...



Stefan drog iväg till Fritidsgården på galakväll och var såhär stilig...





Jättekul intiativ tycker jag av fritidsledarna att anordna en sådan galakväll. Tydligen hade de käkat snittar och druckit bubbel medans de tittade på Sanna och de andra på storbilds-TV. Sanna jobbar ju numera på fritidsgården. Tyvärr missade jag henne eftersom jag hade cirkelträning och hon var ju först ut på galan. Får gå in på TV4 Play och kolla. Jag såg dock inslaget tidigare idag på Aftonbladet och jag hade nära till tårarna kan erkännas. Vilket äkta hjältedåd! Tror att alla som bor i Årjängs Kommun är mäkta stolta över henne en dag som denna!
Kollade på galan när jag kom hem och det var minst sagt gripande. Tänk att det finns så fina människor. Man blir helt glad i kroppen när man hör deras berättelser. Blev speciellt imponerad av Alexandra. Vilken livsglädje hon hade och vilken vilja!

Hade som sagt sista cirkelträningen före jul ikväll och eftersom vi var ojämna par så hoppade jag in och körde hela passet. Hade jag inte riktigt räknat med och shit vad trött jag var där ett tag....men samtidigt gött för jag har bara kört ett enda riktigt träningspass efter förkylningen. Efter jul så får jag trappa upp igen känner jag.
På cirkelträningen har vi med tempoväxlingar på en station och den är min favvis. Jag som hatade att rusha när jag spelade fotboll tycker nu att det är görhärligt att få springa av sig lite. Överhuvudtaget har lusten att springa ökat för varje kilo som har försvunnit för dte känns så lätt. Hoppas att det håller i sig till våren bara...

Nu ska jag i alla fall ta natta för nu är klockan sådär mycket igen...

Gästerna har börjat anlända och får välkomstbål och tilltugg. Vi hade inte riktigt räknat med att gästerna skulle vara så punktliga så när de första kom tio i sex så höll vi fortfarande på med förberedelser. Spelar tydligen ingen roll hur bra man än tycker att man är med i tidsschemat...sen blir man ändå...jaja det gick fint ändå....


Mina kollegor Ammi och Linnéa....


Lite mingel i väntan på att alla ska anlända. Det var skitsvårt att hinna med att prata med alla. Man ville ju inte missa någon...


Maten är serverad. Fyra olika sorters kallskuret, lax, ägghalvor, potatissallad, skagenröra, ost, sallad, smör och bröd fick det bli. Lättvindigt och gott....


...och kön ringlade sig lång...


...och Glennsan var förstås tidigt ute...


Jag och Peter (som förstås inte kan se normal ut)


Ulrika och Glennsan (som inte heller kan se normal ut)


Mikael vänder den snygga sidan till...


Dags för tårta och kaffe. Bittan hade gjort underbart goda tårtor som innehöll bland annat päronmousse, ljus chokladmousse, jordgubbskompott och nougatcrisp. Mmmumsigt!


Sen sjöng alla för oss och jag och Lotta kände oss typ som ett brudpar. Jag fick äran att skära första biten....


Lennart gillar tårta...


Lite mingelbilder...Här är David och Maj-Lis. Vi lottade bordsplaceringen och det blev faktiskt väldigt bra med tanke på att det var en hel del som inte kände varandra innan....


Bittan fick hjälpa till lite här och där under kvällen och det tackar vi för förstås...


Jessica och Bror...


Calle ville helst inte vara med på bild...


Caisa


Efter tårtan drog vi undan bordet och den riktiga festen kunde börja! Colles Compagneros äntrade scenen...


...med Patrick vid micken....


Linnéa och Lotta var först på dansgolvet....


...men alla var inte lika lättlockade till en början...


Ulrika och Susanne har väldans kul...


Jonas poserar som vanligt...


Ulla har tydligen lånat min kamera...


Vera och Birgitta softar...


Lite "raj-raj" fick i princip upp alla på dansgolvet...


Bild inifrån ringen...


Lars-Gunnar


Rökmaskinen användes flitigt...Peter blev nämligen ganska så på lyran och glömde stänga av den...


Kenneth joinar de andra grabbarna och river av några ACDC-låtar. Jäklars vilket drag det blev!


Full fart på dansgolvet


Vera röjer järrnet till ACDC


Syskonen Jonasson, Mikael och Sandra


Jag och Sandra kramas lite...


Min man bakom trummorna...Han är allt bra dökti han...Håller takten trots alla starka drinkar...


Mera ACDC. Är sjukt impad och speciellt med tanke på att de bara hade övat en gång tillsammans innan...


Sen kom det även upp några andra på scenen som också ville vara röckers...


...och det fick de ju såklart!


Morgan Jäppinen basar (dåligt skämt jag vet...)


Lyckades fånga Johan på bild också...


Ulla lånade min kamera och knäppte ett tjugotal bilder som säkert var väldigt roliga men tyvärr så glömmer alltid Ulrika att använda blixten och då blir de såhär....Här sjunger jag nånting...kanske Proud Mary eller något....


Fin avslutningbild av kvinnan bakom kameran...haha...

Ja den här festen höll på ganska så länge kan tilläggas. När boysen i bandet så småningom gick av scenen så gick vi mindre begåvade upp istället och fortsatte konserten med oförglömliga versioner av bland annat "I wish I was a punk rocker", "Vill ha dej" och "Hungry heart". Tror dock inte detta finns dokumenterat och tur är väl det. Vid femsnåret så kom vi efter lite om och men hem igen och kunde konstatera att det var ett hell of a party...

Tack än en gång för att ni kom! Tack för alla fina presenter! Tack till Lasse som hjälpte mig att hämta Stefan i Karlanda (hade jag aldrig hunnit annars) plus hjälpte till med röjningen igår. Tack Bittan för all hjälp med tårtorna plus markservice under kalaset plus städning! Tack Tommy som hjälpte oss i stressen före kalaset! Speciellt tack till Peter, Morgan, Patrick och Kenneth som fick igång på röjet!

Ja nu är jag helt slut efter en superrolig helg med massa firande! Som tur var hade jag tagit ledigt idag och jag masade mig inte ur sängen förrän klockan var halv elva. Gött!
Nu har jag en massa foton från festen som ska publiceras så fort jag bara hinner. Beware!

Under eftermiddagen har jag varit på luciatåg med Lina uppe på dagis. Mysigt och kallt var det och vi fick som vanligt komma in och fika sedan. Bilder kommer därifrån också...
Nyss skjutsade jag Stefan (klädd i kostym) till fritidsgården där de ska ha galakväll ikväll eftersom det är prisutdelning på "Svenska Hjältar-galan" idag och Sanna Nerstrand är ju som bekant med. Fullt upp med andra ord.

Nu håller jag på att försöka få middagen klar innan det är dags för sista cirkelträningspasset före jul. Kommer dock att köra ett par gånger i mellandagarna också för att hålla igång lite. Kan behövas.

Får se om jag hinner lägga ut lite bilder ikväll när jag kommer hem....

Den här tänkte jag lägga upp häromdagen men det har jag glömt. Nu kommer den i alla fall. Den gigantiska brunråttan som de fångade i en källare i Fredrikstad förra veckan. 50 cm lång ifrån nos till svanstipp. Hujedamejen! Jag hade garanterat dött på fläcken om jag hade fått syn på den där besten! Tydligen hade råttan knaprat proteinpulver och keratin ur säckar som den där killen hade i förrådet och blivit stor och musklig. Jag ryser bara när jag tittar på bilden....

Ja herregud nu är det många många minusgrader igen efter några dagar som man faktiskt har kunnat njuta av vintern (inte ofta jag gör det). I söndags var jag, Lina och Jonna i pulkabacken och det var helt lagom temperatur och man frös inte alls. Så ska det vara tycker jag. Inte så jäkla kallt så att man knappt kan andas när man kikar utanför dörren. Enda positiva är att solen kikar fram och det ser i alla fall väldigt fint ut när man tittar ut genom fönstret...Ny istid på G? Man kan ju undra...
Nåja jag och Lina är lediga idag så vi ska allt klä på oss och pallra oss ut så småningom. Har en del ärenden att uträtta. Måste lämna böcker på bibblan till exempel och ska till banken och ta ut pengar till instruktörer som ska på utbildning i Kristinehamn under helgen. Verkade vara en bra utbildning om man får tro schemat. Hade jag inte haft kalas i helgen så hade jag absolut följt med jag också...

Först ska jag dock ta tag i vissa saker som rör festen. Lite kringaktiviteter som tar lite tid att ordna. Lite småkul sådär...
I eftermiddag ska jag pallra mig iväg till badhuset med Lina för första gången på en månad. Har ju inte velat gå när jag har varit förkyld och förra veckan var jag på skatteinformation men nu är det dags. Gissa om Lina har väntat! Hon älskar verkligen badhuset och har blivit så himla duktig i vattnet. Tror snart att det är dags att lära henne simma på riktigt.
Kvällen avslutas med ytterligare ett instruktörsmöte när vi (förhoppningsvis) ska få ihop schemat för vårterminen.
Ja tråkigt blir det sällan kan man konstatera. Är bara lite orolig för jag har faktiskt lite ont i halsen igen. Det började igår kväll och nu känns det ganska så tjockt i halsen. Vill inte ha mer skit nu inför jul.

När det gäller jul så har jag inte införskaffat värst många julklappar men det där får jag ta tag i nästa vecka. En sak i taget är alltid bäst. Om man ska vara ärlig så hinner man alltid på något vis ändå. Jag känner mig inte värst stressad faktiskt. Ser bara fram emot julmyset och framför allt att ha Peter hemma. Han är ju alltid ledig i flera veckor under jul och det är gött.

Näe nu ska jag försöka få i Lina det sista av frukosten och så får jag ta sats och få någonting gjort.

Igår så såg vi Joaquin Pheonix fejkdokumentär "I´m still here" och jag kan bara säga att det var en minst sagt speciell upplevelse. Jag älskar verkligen Joaquin som skådis och speciellt då hans tolkning av Johnny Cash i "Walk the line" så jag tyckte att det kunde vara lite kul att se den här filmen som har blivit minst sagt omdiskuterad. För två år sedan proklamerade nämligen Joaquin att han skulle sluta filma och satsa på att bli hip hop-artist. Han lät skägget och håret att växa, gick upp åtskilliga kilon i vikt, gick omkring i sluskiga kläder och betedde sig som han var allmänt drogpåverkad all the time. Han gjorde urusla uppträdanden och började till och med slåss under en spelning i Miami. Allting eskalerade med hans minst sagt förvirrade uppträdande hos David Letterman i februari ifjol. Hela världen spekulerade i om han verkligen hade mentalt kollapsat eller om han helt enkelt fejkade allt ihop medan hans bäste kompis (och svåger) Casey Affleck filmade alltihop. Båda förnekade att det hela var en fejk in i det längsta men efter att filmen hade visats på filmfestivalen i Venedig tidigare i år så kröp det ändå fram att hela filmen är fabricerad.
Efter att ha sett den så förstår jag inte riktigt vad det är vad de vill ha ut av det hela. Antagligen vill de visa hur snabbt man kan gå ifrån att vara firad filmstjärna till en hånad looser som stöter sig med hela Hollywoodeliten. Joaquin röker och knarkar i princip varenda scen, han skäller på alla medarbetare, sågar skådiskollegor, beställer horor på nätet, skriver usla raplåtar, försöker få P Diddy att producera hans musik och sjunker lägre och lägre för varje minut som filmen går. Det mesta är bara helt sjukt men också lite småroligt att se. Med tanke på att allt är fejk så är naturligtvis skådespelarinsatsen enormt bra. Svårt att veta hur insatta till exempel P Diddy och Ben Stiller (som figurerar i filmen) var i det hela men antagligen var de informerade. Letterman hävdar att han INTE visste vad som försiggick men jag tyckte när jag såg intervjun att han inte betedde sig normalt han heller så jag tror att han visste eller i alla fall anade att det hela var en bluff.
Nu är tydligen Joaquin tillbaka i gammal form igen och i september var han tillbaka hos Letterman som som sitt vanliga jag. Har inte sett den intervjun men jag ska kolla på den sen. Filmen är i vilket fall som helst sevärd men inte fantastiskt bra. Intressant? Absolut. Rolig? Ja ibland men lite långtråkig emellanåt också. Knepig? Definitivt.
Jag hoppas i alla fall att Joaquin inte har sabbat sin fina karriär och att han kommer att göra många bra roller även i framtiden...

Titta så gott!!!!

Undrar hur länge det ska vara såhär satans kallt? Jag har i och för sig inte så ont av det eftersom jag befinner mig ytterst begränsad tid utomhus om dagarna men det känns ändå som om det är typ minst tio grader för kallt i alla fall. Här hemma är det varmt och skönt och den nya luftvärmepumpen, som vi tack och lov införskaffade i våras, får jobba för fulla muggar och den gör det med bravur. Gött att inte behöva köra ett enda element. Däremot så är vissa av golven (speciellt i datarummet och sovrummet som ligger över garaget) svinkalla och jag har fortfarande inte skaffat några tofflor. Måste verkligen göra det för jag hatar att frysa om fötterna. Ifjol vinter när jag hade tofflor så frös jag nästan inte alls. Jag är nog egentligen ganska tålig för kyla (har ju faktiskt till och med jobbat i en frys) och tycker det är bättre med kyla än regn, blåst och snöoväder....

Nu ska jag släcka alla femtusen ljusstakar och sedan ska jag krypa ned i sängen...

Gonatt

Pepparkaksbak tyckte Lina att det skulle bli och Jonna hängde mer än gärna på. Jag tycker aldrig att de pepparkakor man gör själv blir lika goda som de man köper men det är klart att kidsen ska få göra några stycken om de vill...Lina tröttnade ganska så fort men Jonna bakade upp hela degen....


Resultatet var väl lite sisådär eftersom jag inte direkt är någon hejare på att kavla jämn deg. En del var tunna som löv och en del ganska så tjocka he he...nu är det i alla fall avklarat. Pepparkakshuset överlåter jag till Peter...

Sen var det dags att göra lite Rocky Road-kakor. Jag har ju hört talas om att de där kakorna ska vara ruskigt goda och jag har tänkt att baka dem många gånger men har aldrig kommit till skott. Nu var det på tiden tyckte jag. Kan de bli annat än ruskigt goda med de ingridienserna? Här kommer receptet om ni inte har provat:

600 gram mörk choklad (jag använde 70%-ig)
2 nävar med minimarshmallows
2 påsar dumlekola
3 dl salta jordnötter
1 dl pistagenötter

Bara att smälta chokladen i vattenbad och sedan blanda ihop alltihop till en enda smet. Häll ut i en form och in i kylen och sedan skära i önskad stor bit. Lätt som en plätt! Och joodå jag smakade allt trots mitt utlägg om minimalt med kolhydrater imorse...men man måste jo ändå provsmaka och det var gott kan jag lova...tyvärr så ratade både Stefan och Peter kakorna på grund av den mörka chokladen så jag och Lina får väl äta allihop antar jag...

 
Snodde en bild på dem eftersom jag inte har hunnit skära upp mina än....

På kvällen var det dags att ge sig iväg på skatteinformation för ideella föreningar på Tingshuset. Det var väldigt informativt och bra förklarat allting så jag ångrar inte en sekund att jag gick dit. Alltid bra att veta vad som gäller för Skatteverkets djungel kan vara nog så svår att hitta i...
Lina fick ta en efterlängtad sväng till mormor under tiden.

Imorgon blir det jobb igen så nu är det dags att sova snart. Ska bara stoppa i lite grejer i Linas kalender. Litar inte riktigt på att hon kan hålla fingrarna i styr så jag tänkte faktiskt lägga i saker dag för dag. Tror att det blir bäst så...

Gonatt för idag...